Christ My Song - 2232
Misströsta ej, min själ! Gud gärna sig förbarmar
(Peter Lorenz Sellergren/Johannes Thomas Rüegg)
Misströsta ej, min själ!
1. Misströsta ej, min själ! Gud gärna sig förbarmar.
Kom blott och kasta dig uti din Faders armar!
Hans hjärta brister, och hans famn dig öppen står,
uti hans hulda sköt du barnsligt vila får. PDF - Midi
2. Fastän din syndaskuld allt upp till himlen räcker,
hans nåd dock högre går, än himlens valv sig sträcker.
Fast syndabördan dig till avgrund trycker ner,
hans hand dock hjälpa kan och säkert räddning ger.
3. Om han ej hade lust att arma själar frälsa,
åt döda giva liv, åt sjuklingar sin hälsa,
om han sitt nöje fann i syndarenas död
och icke mycket mer att hjälpa dem ur nöd;
4. månn' han då givit ut det käraste han ägde,
en skänk, som himmelen och jorden övervägde,
sin Son, sin ende Son, att dö för syndare
och därmed lösa dem från avgrunds kval och ve?
5. Nej, då han gav sin Son, vad skulle han ej giva,
att mänskor må ur nöd och döden frälsta bliva?
Kan du väl ändå tro, att han ej vill dig väl,
vad kan han göra mer, än han dig gjort, o själ?
6. Är du för synden rädd och flyta dina tårar,
att du förtörnat Gud, om det ditt hjärta sårar,
att du hans dyra nåd så fräckt föraktat har,
och att du avog sköld emot din Konung bar;
7. vill du till synd och värld ett evigt avsked sända
och dig till Herren Gud med heligt allvar vända,
så frukta ej att fram till nådastolen gå,
du där barmhärtighet och nåd skall säkert få!
8. Den tyngd som trycker dig, den sorg ditt hjärta plågar,
den längtan efter nåd, som i ditt inre lågar,
ack, låt den jaga dig till korsets helga fot,
du säkert finner där för allt elände bot!
9. Se, Jesus lidit har, att du skall bliva skonad,
se, med hans dyra död är all din synd försonad!
Han ställt allting tillfreds på korset med sitt blod,
i himmel och på jord: var därför vid gott mod!
10. Så lägg din tvekan bort, och fall för Jesus neder!
Han är dig ganska när och giver vad du beder.
Hans hand väl såra kan, men den ock läker visst
den, som till honom flyr i all sin nöd och brist.
Peter Lorenz Sellergren, i: Hemlandssånger, 1891, nr 239.