Christ My Song - 2270
Vik ej ur mitt hjärta
(Carl Olof Rosenius/Johannes Thomas Rüegg)
Vik ej ur mitt hjärta.
1. Vik ej ur mitt hjärta,
hälsosamma smärta,
andens fattigdom!
Säg mig mina brister,
att jag aldrig mister
nådens rikedom! PDF - Midi
2. Vandringsman på jorden,
fatta djupt de orden:
blott som arma, små
nåden vi erfara.
Gud den underbara
har beslutat så.
3. Blir du självbelåten,
är du re'n från stråten,
som till livet bär;
endast de elända
söka och använda
vad oss givet är.
4. Hellre må du ligga
uti stoft och tigga
nåd i Jesu blod
än att själv rättfärdig,
helig, stark och värdig
hava tröst och mod.
5. Hellre syndbelastad,
under domen kastad,
fallen och oren.
Publikan och sköka
kunna Jesus söka
förr än farisén.
6. Milde Gud, bevara
mig från denna fara:
självrättfärdighet!
Men i Kristus giv mig
tröst och kraft, och bliv mig
du all salighet!
7. Att, i trone salig,
ändock ha otalig
brist och skröplighet,
visst är det bedrövligt,
men det är behövligt
se sin uselhet.
8. Må jag alltid känna,
hur jag uti denna
intet alls förmår,
men ej heller glömma
Jesu hjärta ömma,
Jesu blod och sår.
9. Uti dem allena
tusende orena,
arma syndare
funnit nåd och rening
genom trosförening
med sin Frälsare.
10. Högst eländig är jag,
men i Kristus bär jag
dock en härlig skrud.
Vita silket gör mig,
medan det tillhör mig,
ren och täck för Gud.
11. Den som, såled's krossad,
fått sin själ förlossad
ur dess träldomsband,
räds dock än sitt hjärta,
känner synd med smärta,
trängtar till sitt land.
12. Falska andar ströva
själens skatt att röva,
strida jämt om den,
lägga sina snaror,
tusen dolda faror
omkring vandraren.
13. Jesus, var då nära!
Värdes själv du bära
lammen i din famn!
Sköt din hjord, den klena,
släpp den ej allena;
herde är ditt namn.
14. Göm mig undan världen!
Jag är rädd för flärden,
jag är rädd för mig.
Den till Jesus hunnit,
har väl vägen funnit,
men kan irra sig.
15. Tron, det helga, höga,
underbara öga,
stärk uti min själ,
äkta pärlan klara
väl åt mig bevara
till mitt högsta väl!
16. Nådens verk du live,
regn och sol du give,
följ vad sätt du vill,
blott du så mig förer,
att till slut mig hörer
himmelriket till.
Carl Olof Rosenius, i: Hemlandssånger, 1891, nr 318.