Christ My Song - 141
Så tag, o Gud, vad dig tillhör! - Vid ett kärt barns död
(Carl Johann Philipp Spitta/Torsten Lundberg/
Johannes Thomas Rüegg)
Vid ett kärt barns död.
1. Så tag, o Gud, vad dig tillhör!
Jag vill ej längre klaga.
Du har ju rätten nu, som förr,
att giva och att taga.
Så offrar jag då, glad och nöjd,
min levnads allra högsta fröjd,
en del utav mitt hjärta.
Från dig hon kom. Till dig hon går.
För mig snart endast återstår
min tysta sorg och smärta. PDF - Midi
2. Det var då du, som ryckte bort
det käraste jag hade.
Det blev så tungt. Den tryckte hårt,
den sorg, du på mig lade.
Dock har du agat blott ditt barn
att rädda mig från synd och flarn
och kasta där mitt ankar.
Du drager mig intill ditt bröst.
Du ger den allra bästa tröst
med dina nådestankar.
3. Du tog mitt barn. Dock är du god,
vad helst åt mig du unnar.
Min blick är skum av tårars flod,
dock jag ditt lov förkunnar.
Jag vet, för henne bättre är,
att bo hos dig, än dväljas här,
där sveket bor och sorgen.
Ditt ord mig lovar ljuvlig frid,
när redligt jag har stritt min strid.
Det är min fasta borgen.
4. Nu vill jag bedja om den nåd,
så länge jag här vankar,
att städs ditt visa allmaktsråd
må styra mina tankar,
att du får pris, för vad du gör,
att, var jag går, din röst jag hör,
i dalar som på höjder,
och vilar trygg intill ditt bröst
och söker i ditt ord min tröst,
min starkhet, mina fröjder!
5. I denna tro, o Gud, jag kan
din godhet städs upphöja,
mig av din nåd, som redlig man,
av allt mitt hjärta nöja,
i ljuvt och lett, i väl och ve,
i varje nöd och skickelse,
i fullheten och bristen,
om det känns varmt, om det känns kallt,
du vara skall mitt ett och allt,
blott jag förblir en kristen.
Torsten Lundberg, Psaltare och Harpa - Andliga Harposånger af Filip Spitta III, 1909, 85-87.
Translated from the German Nimm hin, was dein ist, Gott, nimm's hin - Hingabe
of Carl Johann Philipp Spitta.